onsdag 25 november 2009

Radiotips: Horace i P1 Morgon

Han säger "Det enda världspråk som finns är översättning."

Programmet heter "Svenskan hotad" och sändes
tisdag 24 november 2009 23:39

SR skriver:
Folkpartiet vill nu att skolbarnen ska få lära sig engelska redan från första klass. Hotar det svenska språkets ställning? Samtal med Horace Engdahl, Svenska akademien och Helena von Schantz (FP).

Länk till programmet:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=3261770

Lästips

I den artikeln "Krevende oversettelse av fagtekster" kan man läsa om professor Riitta Jääskeläinens, Professor i engelsk vid Universitetet i Joensuu, forskning.

Ingress:
Oversettelse av fagtekster er en prosess som krever høy bevissthet og et bredt kompetansespekter. Gode oversettere har spesialistkunnskap på linje med den leger og jurister har, fastslår språkforsker.

Länk till artikeln:
http://www.forskning.no/Artikler/2008/februar/1203591071.31

onsdag 11 november 2009

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen på informationsmöte och fått veta mina skyldigheter som varande arbetssökande. För det första gjordes det ursäktande klart för oss, att som arbetssökande är vi från början misstänkta snyltare. De regler som har satts upp för hur vi måste bete oss för att få någon arbetslöshetsersättning (som de flesta av oss har betalat a-kasseavgift till våra fackföreningar för att få tillgång till) är utformade på sätt som antyder att det förutsätts att arbetslösa människor i första hand är ute efter att lura systemet och inkassera pengar utan att bidra med arbete. Så har det varit under hela mitt vuxna liv, men misstänksamheten verkar ha blivit ännu större på senaste tid. Bland annat har sedan jag sist var arbetslös en deltidsarbetslöshetsregel tillkommit, som ger den arbetslöse en pott på 75 dagar varur deltidsarbetslöshetsdagar dras, d v s de dagar i en vecka som man är arbetslös om man har haft tur (eller otur) att ha fått ett uppdrag som inte varade en hel vecka. Detta ovetande har jag sedan mina översättningsuppdrag drastiskt minskade i oktober, glatt tackat ja till enstaka jobb om en eller ett par dagars jobb och stämplat för resten. Det är ett klart suspekt beteende och ska med det här nya systemet tydligen i möjligaste mån stoppas.

Det är nämligen inte meningen att man ska kunna använda a-kassan som utfyllnad av inkomsten.
Smaka på den formuleringen, utfyllnad av inkomsten.
Inte ett förtvivlat försölk att få ihop en inkomst som räcker till det nödvändigaste, utan utfyllnad av inkomst.
Som jag förstår det förväntas man antingen ha en inkomst eller vara arbetslös, inte komma och dutta med lite av det ena och lite av det andra, inte. Antingen eller, annars blir man bestraffad som varande suspekt snyltare på systemet. När de 75 deltidsarbetslöshetsdagarna är förbrukade får man inga fler. Då får man baske mig se till att vara arbetslös på ett ordentligt och rejält sätt, hela veckor i taget, för någon ersättning för enstaka arbetslöshetsdagar i veckan får man inte därefter.
Inte nog med att jag för att över huvudtaget kunna få någon ersättning alls från a-kassan (som ju är att betrakta som en försäkring, för vilken jag har betalat premier varje månad så länge jag har arbetat) var tvungen att avveckla mitt företag, eftersom jag en gång tidigare redan har haft det "vilande" och man bara är tillåten att ha sitt företag vilande en gång. En gång under hela sitt liv. Vad är det för en jävla regel?! Marknadskonjunkturer går som bekant upp och ner. Ibland är det gott om jobb och ibland är det ont om jobb. Svängningarna är inget som händer en gång under en livstid. Nåväl, jag har en gång tidigare utnyttjat möjligheten av att ha mitt företag vilande och måste därför nu avveckla det helt för att kunna åtnjuta min rätt till arbetslöshetsersättning. Inte nog med det, alltså. Uppdrag finns fortfarande, om än i betydligt mindre utsträckning, så ibland då och då erbjuds jag jobb och för att då kunna fakturera för dessa måste jag anlita ett faktureringsbolag, som tar 7 % av min förtjänst för att skriva fakturor till mina uppdragsgivare, eftersom jag ju inte kan fakturera från ett företag som inte längre finns.
Men nu har jag alltså bara 75 arbetsdagar till förfogande innan fällan slår igen helt och hållet och då får jag förbanne mig hoppas att jag antingen har fått en anställning (fast det vill jag ju egentligen inte ha) eller att marknaden har vänt och det återigen finns jobb som räcker hela veckan.

måndag 9 november 2009

Alla översättare är dåliga

Ibland tänker jag så här: Att vara översättare måste vara ett av världens mest otacksamma jobb! Det finns naturligtvis fler jobb som är mer otacksamma; att städa till exempel. Jobbet märks bara när det blir dåligt gjort. Och så är det med undertextning också. Det är liksom bara missarna som syns. De bra texterna märker man inte alls. Och det är ju så det ska vara. Undertexten ska inte sticka ut, det är inte den som är det viktiga. Man ska bara läsa den utan att ens tänka på den. En bra undertext går en obemärkt förbi.

Ibland tänker jag så och känner mig lite bitter. Lika bitter som när jag fem minuter efter att ha städat hela lägenheten skinande (nåja!) ren upptäcker att hela mitt jobb har gjorts om intet av fyra ungar som drar in halva fotbollsplanen på hallgolvet och strör sina skor och skolväskor över resten av lägenheten, eller tjugo minuter efter att ha tvättat veckans tvätt, upptäcker att tvättkorgen återigen är mer än halvfull.

Ibland tänker jag så.


Oftast tänker jag inte alls så mycket utan känner mig oerhört lyckligt lottad över att jag har sådan tur som får göra det här jobbet, som ju är så kul och som gör att jag slipper arbetskompisar och skitsnack i fikarummet, och slipper gå hemifrån och slipper passa andras tider, utan istället helt själv kan bestämma mina arbetstider, sova middag och skrota runt i älsklingsplagget flanellpyjamasen hela dagen.


Men så snubblar jag över foruminlägg där man försöker övertrumfa varandra i exempel på hur DÅLIGA ALLA TV-ÖVERSÄTTARE är. Det ena exemplet är värre än det andra och forumskribenterna ondgör sig naturligtvis över hur illa ställt det är med ÖVERSÄTTARNA (alla; alla översättare är dåliga! Det exemplifieras ju så flagrant här.) och vad mycket bättre det är att titta på tv och film helt utan text, för texten är (alltid!) så dålig att den ju bara stööör! Då blir jag lite ledsen och tänker på städningen och den inomhus utströdda fotbollsplanen och på tvättkorgen och ställer mig själv bittert frågan om hur många undertexter det egentligen rör sig om, som verkligen är så här dåliga att de bara stööör. Hur många?


Ett vanligt 25 minutersavsnitt av en vanlig amerikansk situationskomediserie består av omkring 230 textblock.

En långfilm på 90-120 minuter består väl av sisådär 800 textblock, kanske upp till 1 000, eller om det är synnerligen pratig film kan det väl kanske bli bortåt 1 300 texter.

Och så tänker jag att jag kanske undertextar 180-200 minuter per vecka och jag vet inte hur många fler undertextare vi har i Sverige, men den samlade mängden textblock per vecka torde ju bli enorm. Och av dem är några mindre bra eller rent av dåliga. Några av dem valsar runt i gnällforumen som väl tuggade och återanvända vandringssägner. "Jag hörde om en översättning...", "Min kompis såg en undertext...", "Jag har för mig att jag en gång såg..." och "Jag läste på Avigsidan...".


Jag läste en gång en mycket dålig bok. Nej, jag har faktiskt läst FLERA STYCKEN mycket dåliga böcker.

Jag har sett många riktigt usla filmer.

Jag har ätit tämligen äcklig mat.

Jag har väntat på pendeltåg... och taxi... och på akuten!

Det vore väl konstigt att utifrån detta dra slutsatsen att alla författare är usla? Att alla filmregissörer och alla skådespelare, läkare, kockar, taxiförare och SL-medarbetare är dåliga?


Eller är jag kanske bara bitter och gnällig?

söndag 8 november 2009

Artikel i Helsingborgs Dagblad 091108

Man blir beklämd när man läser artiklar som denna: http://hd.se/kultur/aasa-sandell/2009/11/08/att-saetta-sig-oever-originalet/
Jag såg att det var några som hade gett sina kommentarer till henne. De som inte vill skriva där, får gärna kommentera artikeln här.

Är det verkligen så att vi svenskar är så bra på engelska som många tycks tror? Som undertextare märker man snabbt hur svårt det är att höra allt som sägs (man måste då och då be kollegor och andra om lyssningshjälp), hur lätt det är att missuppfatta vissa ord och hur många ord man trots gedigen utbildning och många år i branschen måste slå upp. Och även hur man ofta väger ord, synonymer, för att fånga rätt nyans.

Och vad anser ni om hennes syn på att behålla ord som "fuck you" och "couz" oöversatta? Jag kan nog gå med på att många svenskar förstår "fuck you", men "couz"...?

Jag reagerar på att artikelförfattaren på nåt sätt verkar acceptera att vårt yrke är underbetalt och ska gå fort. Men ändå kräver hon, som alla, en acceptabel nivå på resultatet. Hon kanske skulle skriva en uppföljande artikel om undertextningsbolag och tv-kanaler som dumpar marknaden och orsakar detta, som nämndes i en av kommentarerna. Och lägga till att vi som grupp gärna ser att folk kritiserar undermåliga texter, men att de då ska vända sig till tv-kanalernas klagomurar. Det finns en lista med adresser i bloggens högerspalt.

onsdag 4 november 2009

Undertextarnas villkor försämras... igen

När jag jobbade i växeln för Taxi Stockholm och under ett arbetspass kunde ta emot och betjäna uppemot 1 000 telefonsamtal och undslapp mig suckar och veklagan över att gång på gång bli kallad fitta och hora och få hot om avsked vrålade i luren, då sa ibland mina chefer att om det var så att jag inte trivdes på jobbet, så kunde jag ju alltid söka jobb på McDonalds. Det var arbetsgivarens marknad då också och inte särskilt svårt att få tag på folk som var mindre petiga och mer desperata än en själv.

1997 gick Svensk Text i bräschen för att sänka de då relativt hyfsade undertextarvodena, genom att bilda ett lågbudgetbolag inom det stora bolaget, med 30 % lägre arvoden och, sa man, 30 % lägre kvalitet. Man beklagade sig och sa att tv-kanalerna inte var beredda att betala mer för översättningen av sina mindre seriösa program och de skulle bara få vad de betalade för. Vi översättare som flyttades från det stora bolagets produktion till det mindre och lite sämre skulle inte ens behöva skämmas för kvalitetssänkningen själva; om vi ville kunde vi få skriva våra undertexter under pseudonym och slippa stå för dem. Det var nog fler än jag som försökte öka omsättningen av jobb, för att gå runt. Frågan är om det är möjligt att bibehålla kvaliteten om
heltidsjobbet utökas till 130 %. Fråga vårdpersonal och dagispersonal och skolpersonal som under lång tid har pressats av högre krav samtidigt som resurserna har krympt. Men jag kunde ju alltid jobba på McDonalds, om det inte passade.

I vilket fall som helst var Svensk Text/Modern Text inte nöjda; de sa att jag jobbade alldeles för mycket och de såg en kvalitetssänkning och gjorde sig av med mig. Det var så jag hamnade på Taxi Stockholm.

Och så gick tiden, drygt tio år förflöt med en turbulent utveckling i arvodesnivåerna; turbulent som vattenvirveln i avloppet. Nu vill uppenbarligen tv-kanalerna inte ens betala enligt de tidigare sänkta tarifferna, utan före detta Svensk Text, nuvarande SDI har sett sig
nödsakade att sänka dem ytterligare. Vad händer då med kvaliteten på undertexterna? Tja, klagomål till tv-kanalerna på tydligt sämre undertexter har resulterat i att SDI vill säkerställa kvaliteten genom att bestraffa sina frilansöversättare med straffavgifter då deras undertexter
visar sig vara "undermåliga".

Nyligen har de skickat ut ett avtal till sina frilansare, där dessa ska förbinda sig att bibehålla kvaliteten trots sämre villkor, annars dras "böter" från den redan låga ersättningen. De underlåter naturligtvis att definiera undermålig, så det hela får en synnerligen nyckfull prägel. Kontentan är att passar inte galoscherna, så finns ju alltid McDonalds. Eller Taxi Stockholm. Hågade översättare, som är mindre petiga och mer desperata finns alltid att tillgå.

måndag 2 november 2009

Torftigare språk utan diskurspartiklar

Olle Josephson tar upp de frilansande översättarnas situation och kommenterar också här på Svenska Dagbladets hemsida om Jenny Mattsons avhandling om diskurspartiklar.

Han har flera bra poänger och tar även upp varför en del frilansare känner sig nödgade att skippa småorden.

söndag 1 november 2009

Research

Ett av de vanligaste felen en översättare/undertextare kan göra är att man helt enkelt översätter en sak som blir helt obegripligt för att översättaren inte har kollat upp vad det betyder och går på känsla istället.

När jag började översätta lovade jag mig själv att alltid kolla upp det jag var det minsta osäker på. Jag märkte relativt fort att det inte räckte med en ordbok för att få reda på alla konstiga begrepp man kom över. Jag har varit i kontakt med rallyförare för kartläsningstermer, cricketklubbar för matchtermer och till och med ett buddhistcenter för att få reda på vad de kallade "interdependent origination" på svenska. (Den tolvdelade orsakskedjan.) I många fall fanns det en svensk term, men till exempel i cricket används uteslutande de engelska termerna för olika regler och företeelser.

Då och då märker man att undertextaren inte har haft någon koll på det denne översätter utan har antingen gjort en direktöversättning eller missförstått totalt. Blackmail blir svartpost och liknande.