Text i rutan

SDI granskar översättningar!

2010-01-22T05:04:00.000-08:00

SDI verkar ha börjat granska och korrläsa en del av de undertexter man lämnar in.

De senaste månaderna har jag fått tre program granskade, att jämföra med att jag under mina åtta år som undertextare för SDI bara har fått ett program korrläst. Ett enda! På åtta år!

Det här är förstås jättebra för alla inblandade. Kvaliteten på översättningarna höjs och översättarens förmåga utvecklas.

Har de insett att man faktiskt kan och får eftersträva kvalitet, eller ligger det något annat motiv bakom (det skulle inte vara första gången de agerar cyniskt, om man säger så)? Vi får väl se.

Mer om vikten av granskning och korrläsning kommer inom en snar framtid.

Lästips och konferenser

2009-12-10T23:35:00.000-08:00

För fransktalande är dagens tips att kika på den här länken:
http://www.semainedusoustitrage.org/cinema/article/cinema-francais-et-les-sourds-le
Mycket intressant läsning från undertextningsvecka i Frankrike i november 2009.

Och en intressant engelsk artikel om kvalitet i undertextning, där man bl.a. talar om undertextningsbolag som verkar i Svergie hittar ni här:
Goodbye quality(?)

Nålsögat

2009-12-02T11:53:00.000-08:00

Tillåt mig gnälla lite.
Antingen arbetar man, eller så är man arbetslös. Så enkelt är det.

Jag försöker hitta ett jobb och under tiden försöker jag få arbetslöshetsersättning. Eftersom jag har varit arbetslös förut, utan att innan ha varit klok nog att se till att jag har varit ansluten till en a-kassa och vet att det i princip är omöjligt att då klara sig ekonomiskt, gick jag med i a-kassan så fort jag fick jobb igen. Jag ville slippa den förnedrande kontakten med socialmyndigheterna igen; slippa betraktas som ett på samhällets botten krälande misslyckande till människa och slippa misstänkliggöras som sniken fuskare som försökte leva på bidrag utan att själv bidra. Den som själv inte har sökt ekonomiskt bistånd av soc har ingen aning om hur förödande för självkänslan detta är; för att beviljas försörjningsstöd måste man nämligen först avklädas sin kaxighet och tro på att man är någon och låta hoppet fara. Men hela detta förfarande skulle kräva ett helt eget inlägg och nu gäller det a-kassan, nålsögat. För att här inträda får man dock inte låta hoppet fara. Hoppet är det sista man måste klänga fast vid, eftersom det är så lång handläggningstid för ansökningarna om ersättning. Vad vore man om man miste hoppet under den tiden? Blott intet.

På Arbetsförmedlingen upplystes vi om att vi förväntades söka jobb. Åhå? Verkligen? Vi skulle inte luta oss tillbaka och rulla tummarna då, nu när vi äntligen hade fått en tids betald ledighet? Nä. Just det. Söka föreslagna jobb. Söka på egen hand. Och de jobb som per mejl anvisades oss måste vi söka, annars skulle vi avanmälas från a-kassan och därmed gå miste om arbetslöshetsersättning. Ersättningen kom inte utan vissa motprestationer, upplystes vi om. Motprestationerna bestod i att vi måste söka jobb.

Men för att kunna avanmälas från a-kassan måste man först ha kommit in genom nålsögat. För att som egen företagare komma in där, måste man först avveckla företaget och skilja sig helt från sin verksamhet. Men inte nog med det, visade det sig. Jag var dum nog att tacka ja till några uppdrag från en av de uppdragsgivare jag hade haft i min verksamhet, som nu var avvecklad. Först och främst ville jag ju kunna försörja mig och dessutom ville jag behålla kontakten med mina uppdragsgivare, eftersom hoppet, som jag alltså ännu inte hade tappat, var att allt till slut skulle ordna sig och att uppdragen skulle börja strömma in igen.

Men så fick man alltså inte göra. Eftersom jag hade tackat ja till erbjudna uppdrag, gick jag miste om arbetslöshetsersättning. Man får ju inte använda a-kassan som något slags utfyllnadsbidrag. Antingen är man arbetslös eller så arbetar man. Och om man bara arbetar deltid, måste man alltså göra detta som anställd och inom något område man inte behärskar, annars misstänks man självfallet för att ändå bedriva sin verksamhet, den som man har avvecklat och borde ha skilt sig ifrån.

Efter att alltså dumt och oerhört naivt nog ha tackat ja till fyra uppdrag efter det att jag anmälde mig arbetslös, fyra uppdrag, in alles fyra dagars arbete, som jag lät ett faktureringsbolag fakturera mina uppdragsgivare för så att de sedan betalade in a-skatt och sociala avgifter (precis som om jag hade varit anställd) och sedan ta 7 % av förtjänsten, har jag gått miste om åtta veckors arbetslöshetsersättning och får inte några pengar alls till jul, eftersom uppdragen var av samma art som dem jag utförde i min verksamhet.

Men det är klart. Jag hade ju kunnat skaffa mig ett riktigt jobb, en anställning, så jag får ju liksom skylla mig själv.
Antingen jobbar man, eller så är man arbetslös. Så enkelt är det.

Radiotips: Horace i P1 Morgon

2009-11-25T05:11:00.000-08:00

Han säger "Det enda världspråk som finns är översättning."

Programmet heter "Svenskan hotad" och sändes
tisdag 24 november 2009 23:39

SR skriver:
Folkpartiet vill nu att skolbarnen ska få lära sig engelska redan från första klass. Hotar det svenska språkets ställning? Samtal med Horace Engdahl, Svenska akademien och Helena von Schantz (FP).

Länk till programmet:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=3261770

Lästips

2009-11-25T05:03:00.000-08:00

I den artikeln "Krevende oversettelse av fagtekster" kan man läsa om professor Riitta Jääskeläinens, Professor i engelsk vid Universitetet i Joensuu, forskning.

Ingress:
Oversettelse av fagtekster er en prosess som krever høy bevissthet og et bredt kompetansespekter. Gode oversettere har spesialistkunnskap på linje med den leger og jurister har, fastslår språkforsker.

Länk till artikeln:
http://www.forskning.no/Artikler/2008/februar/1203591071.31

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen

2009-11-11T03:44:00.000-08:00

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen på informationsmöte och fått veta mina skyldigheter som varande arbetssökande. För det första gjordes det ursäktande klart för oss, att som arbetssökande är vi från början misstänkta snyltare. De regler som har satts upp för hur vi måste bete oss för att få någon arbetslöshetsersättning (som de flesta av oss har betalat a-kasseavgift till våra fackföreningar för att få tillgång till) är utformade på sätt som antyder att det förutsätts att arbetslösa människor i första hand är ute efter att lura systemet och inkassera pengar utan att bidra med arbete. Så har det varit under hela mitt vuxna liv, men misstänksamheten verkar ha blivit ännu större på senaste tid. Bland annat har sedan jag sist var arbetslös en deltidsarbetslöshetsregel tillkommit, som ger den arbetslöse en pott på 75 dagar varur deltidsarbetslöshetsdagar dras, d v s de dagar i en vecka som man är arbetslös om man har haft tur (eller otur) att ha fått ett uppdrag som inte varade en hel vecka. Detta ovetande har jag sedan mina översättningsuppdrag drastiskt minskade i oktober, glatt tackat ja till enstaka jobb om en eller ett par dagars jobb och stämplat för resten. Det är ett klart suspekt beteende och ska med det här nya systemet tydligen i möjligaste mån stoppas.

Det är nämligen inte meningen att man ska kunna använda a-kassan som utfyllnad av inkomsten.
Smaka på den formuleringen, utfyllnad av inkomsten.
Inte ett förtvivlat försölk att få ihop en inkomst som räcker till det nödvändigaste, utan utfyllnad av inkomst.
Som jag förstår det förväntas man antingen ha en inkomst eller vara arbetslös, inte komma och dutta med lite av det ena och lite av det andra, inte. Antingen eller, annars blir man bestraffad som varande suspekt snyltare på systemet. När de 75 deltidsarbetslöshetsdagarna är förbrukade får man inga fler. Då får man baske mig se till att vara arbetslös på ett ordentligt och rejält sätt, hela veckor i taget, för någon ersättning för enstaka arbetslöshetsdagar i veckan får man inte därefter.
Inte nog med att jag för att över huvudtaget kunna få någon ersättning alls från a-kassan (som ju är att betrakta som en försäkring, för vilken jag har betalat premier varje månad så länge jag har arbetat) var tvungen att avveckla mitt företag, eftersom jag en gång tidigare redan har haft det "vilande" och man bara är tillåten att ha sitt företag vilande en gång. En gång under hela sitt liv. Vad är det för en jävla regel?! Marknadskonjunkturer går som bekant upp och ner. Ibland är det gott om jobb och ibland är det ont om jobb. Svängningarna är inget som händer en gång under en livstid. Nåväl, jag har en gång tidigare utnyttjat möjligheten av att ha mitt företag vilande och måste därför nu avveckla det helt för att kunna åtnjuta min rätt till arbetslöshetsersättning. Inte nog med det, alltså. Uppdrag finns fortfarande, om än i betydligt mindre utsträckning, så ibland då och då erbjuds jag jobb och för att då kunna fakturera för dessa måste jag anlita ett faktureringsbolag, som tar 7 % av min förtjänst för att skriva fakturor till mina uppdragsgivare, eftersom jag ju inte kan fakturera från ett företag som inte längre finns.
Men nu har jag alltså bara 75 arbetsdagar till förfogande innan fällan slår igen helt och hållet och då får jag förbanne mig hoppas att jag antingen har fått en anställning (fast det vill jag ju egentligen inte ha) eller att marknaden har vänt och det återigen finns jobb som räcker hela veckan.

Alla översättare är dåliga

2009-11-09T04:54:00.000-08:00

Ibland tänker jag så här: Att vara översättare måste vara ett av världens mest otacksamma jobb! Det finns naturligtvis fler jobb som är mer otacksamma; att städa till exempel. Jobbet märks bara när det blir dåligt gjort. Och så är det med undertextning också. Det är liksom bara missarna som syns. De bra texterna märker man inte alls. Och det är ju så det ska vara. Undertexten ska inte sticka ut, det är inte den som är det viktiga. Man ska bara läsa den utan att ens tänka på den. En bra undertext går en obemärkt förbi.

Ibland tänker jag så och känner mig lite bitter. Lika bitter som när jag fem minuter efter att ha städat hela lägenheten skinande (nåja!) ren upptäcker att hela mitt jobb har gjorts om intet av fyra ungar som drar in halva fotbollsplanen på hallgolvet och strör sina skor och skolväskor över resten av lägenheten, eller tjugo minuter efter att ha tvättat veckans tvätt, upptäcker att tvättkorgen återigen är mer än halvfull.

Ibland tänker jag så.

Oftast tänker jag inte alls så mycket utan känner mig oerhört lyckligt lottad över att jag har sådan tur som får göra det här jobbet, som ju är så kul och som gör att jag slipper arbetskompisar och skitsnack i fikarummet, och slipper gå hemifrån och slipper passa andras tider, utan istället helt själv kan bestämma mina arbetstider, sova middag och skrota runt i älsklingsplagget flanellpyjamasen hela dagen.

Men så snubblar jag över foruminlägg där man försöker övertrumfa varandra i exempel på hur DÅLIGA ALLA TV-ÖVERSÄTTARE är. Det ena exemplet är värre än det andra och forumskribenterna ondgör sig naturligtvis över hur illa ställt det är med ÖVERSÄTTARNA (alla; alla översättare är dåliga! Det exemplifieras ju så flagrant här.) och vad mycket bättre det är att titta på tv och film helt utan text, för texten är (alltid!) så dålig att den ju bara stööör! Då blir jag lite ledsen och tänker på städningen och den inomhus utströdda fotbollsplanen och på tvättkorgen och ställer mig själv bittert frågan om hur många undertexter det egentligen rör sig om, som verkligen är så här dåliga att de bara stööör. Hur många?

Ett vanligt 25 minutersavsnitt av en vanlig amerikansk situationskomediserie består av omkring 230 textblock.

En långfilm på 90-120 minuter består väl av sisådär 800 textblock, kanske upp till 1 000, eller om det är synnerligen pratig film kan det väl kanske bli bortåt 1 300 texter.

Och så tänker jag att jag kanske undertextar 180-200 minuter per vecka och jag vet inte hur många fler undertextare vi har i Sverige, men den samlade mängden textblock per vecka torde ju bli enorm. Och av dem är några mindre bra eller rent av dåliga. Några av dem valsar runt i gnällforumen som väl tuggade och återanvända vandringssägner. "Jag hörde om en översättning...", "Min kompis såg en undertext...", "Jag har för mig att jag en gång såg..." och "Jag läste på Avigsidan...".

Jag läste en gång en mycket dålig bok. Nej, jag har faktiskt läst FLERA STYCKEN mycket dåliga böcker.

Jag har sett många riktigt usla filmer.

Jag har ätit tämligen äcklig mat.

Jag har väntat på pendeltåg... och taxi... och på akuten!

Det vore väl konstigt att utifrån detta dra slutsatsen att alla författare är usla? Att alla filmregissörer och alla skådespelare, läkare, kockar, taxiförare och SL-medarbetare är dåliga?

Eller är jag kanske bara bitter och gnällig?

Artikel i Helsingborgs Dagblad 091108

2009-11-08T06:45:00.000-08:00

Man blir beklämd när man läser artiklar som denna: http://hd.se/kultur/aasa-sandell/2009/11/08/att-saetta-sig-oever-originalet/
Jag såg att det var några som hade gett sina kommentarer till henne. De som inte vill skriva där, får gärna kommentera artikeln här.

Är det verkligen så att vi svenskar är så bra på engelska som många tycks tror? Som undertextare märker man snabbt hur svårt det är att höra allt som sägs (man måste då och då be kollegor och andra om lyssningshjälp), hur lätt det är att missuppfatta vissa ord och hur många ord man trots gedigen utbildning och många år i branschen måste slå upp. Och även hur man ofta väger ord, synonymer, för att fånga rätt nyans.

Och vad anser ni om hennes syn på att behålla ord som "fuck you" och "couz" oöversatta? Jag kan nog gå med på att många svenskar förstår "fuck you", men "couz"...?

Jag reagerar på att artikelförfattaren på nåt sätt verkar acceptera att vårt yrke är underbetalt och ska gå fort. Men ändå kräver hon, som alla, en acceptabel nivå på resultatet. Hon kanske skulle skriva en uppföljande artikel om undertextningsbolag och tv-kanaler som dumpar marknaden och orsakar detta, som nämndes i en av kommentarerna. Och lägga till att vi som grupp gärna ser att folk kritiserar undermåliga texter, men att de då ska vända sig till tv-kanalernas klagomurar. Det finns en lista med adresser i bloggens högerspalt.

Undertextarnas villkor försämras... igen

2009-11-04T06:46:00.000-08:00

När jag jobbade i växeln för Taxi Stockholm och under ett arbetspass kunde ta emot och betjäna uppemot 1 000 telefonsamtal och undslapp mig suckar och veklagan över att gång på gång bli kallad fitta och hora och få hot om avsked vrålade i luren, då sa ibland mina chefer att om det var så att jag inte trivdes på jobbet, så kunde jag ju alltid söka jobb på McDonalds. Det var arbetsgivarens marknad då också och inte särskilt svårt att få tag på folk som var mindre petiga och mer desperata än en själv.

1997 gick Svensk Text i bräschen för att sänka de då relativt hyfsade undertextarvodena, genom att bilda ett lågbudgetbolag inom det stora bolaget, med 30 % lägre arvoden och, sa man, 30 % lägre kvalitet. Man beklagade sig och sa att tv-kanalerna inte var beredda att betala mer för översättningen av sina mindre seriösa program och de skulle bara få vad de betalade för. Vi översättare som flyttades från det stora bolagets produktion till det mindre och lite sämre skulle inte ens behöva skämmas för kvalitetssänkningen själva; om vi ville kunde vi få skriva våra undertexter under pseudonym och slippa stå för dem. Det var nog fler än jag som försökte öka omsättningen av jobb, för att gå runt. Frågan är om det är möjligt att bibehålla kvaliteten om
heltidsjobbet utökas till 130 %. Fråga vårdpersonal och dagispersonal och skolpersonal som under lång tid har pressats av högre krav samtidigt som resurserna har krympt. Men jag kunde ju alltid jobba på McDonalds, om det inte passade.

I vilket fall som helst var Svensk Text/Modern Text inte nöjda; de sa att jag jobbade alldeles för mycket och de såg en kvalitetssänkning och gjorde sig av med mig. Det var så jag hamnade på Taxi Stockholm.

Och så gick tiden, drygt tio år förflöt med en turbulent utveckling i arvodesnivåerna; turbulent som vattenvirveln i avloppet. Nu vill uppenbarligen tv-kanalerna inte ens betala enligt de tidigare sänkta tarifferna, utan före detta Svensk Text, nuvarande SDI har sett sig
nödsakade att sänka dem ytterligare. Vad händer då med kvaliteten på undertexterna? Tja, klagomål till tv-kanalerna på tydligt sämre undertexter har resulterat i att SDI vill säkerställa kvaliteten genom att bestraffa sina frilansöversättare med straffavgifter då deras undertexter
visar sig vara "undermåliga".

Nyligen har de skickat ut ett avtal till sina frilansare, där dessa ska förbinda sig att bibehålla kvaliteten trots sämre villkor, annars dras "böter" från den redan låga ersättningen. De underlåter naturligtvis att definiera undermålig, så det hela får en synnerligen nyckfull prägel. Kontentan är att passar inte galoscherna, så finns ju alltid McDonalds. Eller Taxi Stockholm. Hågade översättare, som är mindre petiga och mer desperata finns alltid att tillgå.

Torftigare språk utan diskurspartiklar

2009-11-02T01:19:00.000-08:00

Olle Josephson tar upp de frilansande översättarnas situation och kommenterar också här på Svenska Dagbladets hemsida om Jenny Mattsons avhandling om diskurspartiklar.

Han har flera bra poänger och tar även upp varför en del frilansare känner sig nödgade att skippa småorden.

Research

2009-11-01T04:39:00.000-08:00

Ett av de vanligaste felen en översättare/undertextare kan göra är att man helt enkelt översätter en sak som blir helt obegripligt för att översättaren inte har kollat upp vad det betyder och går på känsla istället.

När jag började översätta lovade jag mig själv att alltid kolla upp det jag var det minsta osäker på. Jag märkte relativt fort att det inte räckte med en ordbok för att få reda på alla konstiga begrepp man kom över. Jag har varit i kontakt med rallyförare för kartläsningstermer, cricketklubbar för matchtermer och till och med ett buddhistcenter för att få reda på vad de kallade "interdependent origination" på svenska. (Den tolvdelade orsakskedjan.) I många fall fanns det en svensk term, men till exempel i cricket används uteslutande de engelska termerna för olika regler och företeelser.

Då och då märker man att undertextaren inte har haft någon koll på det denne översätter utan har antingen gjort en direktöversättning eller missförstått totalt. Blackmail blir svartpost och liknande.

TV4 och undertexterna

2009-10-19T13:09:00.000-07:00

Känner ni till TV4? Jo, det tror jag nog. Det är de som ständigt lanserar kampanjer mot rasism och arrangerar storslagna galor till förmån för utsatta folkgrupper över hela världen. TV4 är en lite mer medmänsklig kanal - inte lika cynisk som genomkommersiella TV3 eller Kanal 5, och inte lika fin i kanten som den statliga televisionen.

I TV4 är allt rosenrött, softat och tonsatt med småputtrig, intetsägande hissmusik.

Frågan är varför denna TV-kanal, som strävar så förtvivlat efter att förknippas med välgörenhet och som stoltserar med sin gyllene postkodgloria, plötsligt bestämmer sig för att medvetet sabotera situationen för en hel yrkesgrupp.

Jag ska berätta hur TV4 går till väga när de förstör för en hel yrkeskår och väljer att aktivt gå in och försämra de texter som ändå är Sveriges mest lästa. Hör upp nu TV-bolag och andra stora företag som vill ställa sina trogna leverantörer på bar backe och försämra kvaliteten på sina produkter, för här kommer TV4-metoden:

TV4 anlitade en gång i tiden tre olika undertextningsleverantörer. Man får förmoda att det var en trygghet för TV-kanalen att inte satsa allt på ett kort. TV4 växte med tiden och ynglade av sig i ett antal systerkanaler (TV4+, TV400, TV4 Guld, TV4komedi, TV4 Film och TV4 Sport), varför de tre undertextningsbyråerna var tvungna att anlita många frilansande undertextare - ett släkte som ofta tar sig an brådskande uppdrag mot allt sämre ersättning, och som dessutom ofta utsätts för kritik av vanligt folk som tror sig vara experter eftersom de kan se på "Simpsons" utan undertexter och "fattar allt" - för att kunna texta sin del av fyrans digra utbud.

En dag kläckte TV4 en plan. Man kom på att man kunde spela ut de tre undertextningsföretagen mot varandra. Man begärde in offerter och gav företagen en chans att "bjuda under" de andras arvoden, som på en fattigauktion. Den som begärde den lägsta ersättningen för en undertext skulle få förmånen att översätta hela TV4:s produktion. Det är kanske så det går till på marknaden, men TV4 har ett ansvar som folkbildare att leverera så bra undertexter som möjligt, och det får man inte genom att pressa priserna. Man får vad man betalar för.

Det företag som "vann" har valt att inte anlita några av de undertextare som jobbade för de två företag som miste sitt kontrakt med TV4. Med andra ord står nu väldigt många rutinerade undertextare utan jobb, som direkt följd av TV4:s taktiska utspel.

Avtalet med TV4 kommer förmodligen att leda till enformigare arbetsuppgifter och lägre ersättning för det vinnande företaget. Den låga prisnivå man har erbjudit TV4 innebär att marginalerna måste pressas som aldrig förr. Företagets beklagliga praktik med "andraöversättningar" - program som transkriberas och tidkodas utomlands - medför att den svenska undertextaren bara får göra en del av jobbet och bara får halva ersättningen. Lägre ersättning innebär stress och mindre tid att lägga på varje översättning.

Att undertexternas kvalitet blir lidande spelar mindre roll, i alla fall för TV4. Det enda man är intresserad av, tycks det, är att få ner priserna och att stänga ute så många erfarna undertextare som möjligt från arbetsmarknaden.

TV4 har valt att med en handvändning offra undertextare som har slitit för dem i många år. De har ställt upp på sista-minuten-jobb och tillbringat helger och kvällar med att översätta och texta deras mysprogram och pseudodokumentärer. Det är tragiskt att deras slit, kunskap och erfarenheter är värt så lite för TV4, och det är tragiskt att texterna, som tillhör några av landets mest lästa, nu riskerar att försämras.

Om ni märker en försämring av TV4:s undertexter uppmanar jag er att höra av er till TV4:s tittarombudsman:
tittarombudsmannen@tv4.se
http://www.tv4.se/to

Bloggfasoner

2009-10-16T08:13:00.000-07:00

Jag får verkligen inte pli på de olika teckensnitten (tre olika teckensnitt i tre olika inlägg). Jag hoppas att jag kan ändra det så småningom.

Forskning om diskurspartiklar

2009-10-16T08:06:00.000-07:00

Eller småord som de också, typ, kallas. De används ju rätt ofta i engelskt talspråk där, tja... "well" är nog det vanligaste.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.226148-hon-forskade-sex-ar-pa-smaord

Artikel publicerad i Göteborgsposten 16 oktober, 2009.

I undertexter undviker jag gärna småord som "well", "like" och liknande om det inte är viktigt för berättelsen. Om en person säger "Do you love me?" och den som ska svara tvekar genom att säga "Well...". Då kan man ta in ett "Tja..."

Obama vill ha maskinöversättning

2009-10-16T01:00:00.000-07:00

Enligt den här länken vill Obama satsa på maskinöversättning för att förbättra kommunikationen och handeln mellan olika länder. American Translators Association var inte sena med att skicka ett brev till presidenten där de slog huvudet på spiken varför maskinöversättning (dvs. gjord av datorer) aldrig kan ersätta mänsklig:

The reason is simple: Computers cannot translate effectively - that is, they cannot entirely convey meaning from one language to another - because computers are logical and real human languages are not.

Hela brevet finns i en PDF här.

Det stämmer ju. De flesta maskinöversättningar blir förfärliga. Nej, alla maskinöversättningar blir förfärliga. Igår ändrade jag tillbaka min youtube-sida till engelska, för att Youtube envisades med att översätta mina sökresultat till svenska. Visserligen fanns det en knapp för att visa original på varje sökresultat, men ingen inställning för att skippa maskinöversättningen helt och hållet.

Dagens tabbe (återgiven med tillåtelse):

"We have to call the old bill." = "Vi måste ringa gamle Bill."

Engelskan kan ha en del lustiga uttryck, omskrivningar för polis. Det har svenskan också: Farbror blå, snuten, grisarna (lite väl nedsättande kanske) eller varför inte "aina"?

Premiärinlägg

2009-10-15T06:13:00.000-07:00

Hej! Den här bloggen ska handla om svenska undertexter på TV och de som jobbar med dem. Fler än jag kommer att skriva och i vissa fall kommer skribenterna att använda pseudonym. Varför? Eftersom många frilansare är oroliga för att bli av med sina uppdrag om de diskuterar känsliga ämnen i en blogg.

Själv är jag relativt ny i branschen. Jag har undertextat 200 program av skiftande slag under ett och ett halvt år.

Bloggen ska ta upp flera olika saker, men det här är väl de viktigaste punkterna:

Öka kvalitén på svenska undertexter. Som jag har förstått det har arvodena sänkts på undertexter under en lång tid. Få tittare klagar på kvalitetsförsämringen av undertexterna som syns på TV, och det vill vi ändra på.
Ta upp våra bästa (Dagens ros) och sämsta (Dagens tabbe) översättningar för att visa vad vi kämpar med varje dag.
Vi vill uttrycka våra åsikter utan att riskera att förlora klienter. Just nu vågar ingen höja rösten mot de dåliga arvodena och den allmänna kvalitetsförsämringen. Folk är helt enkelt rädda att bli utan jobb.

Vi börjar med dagens tabbe, en av mina egna:

Det är viktigt med research (efterforskning)för undertextare. Är man det minsta osäker på vad en sak kan betyda, måste man slå upp det. Det kanske låter banalt, men det är när man är ovetandes om sina fel som de fulaste översättningarna kommer dit. I ett program kallade jag genomgående staden Sydney för "Sidney". Jag tänkte inte ens på det. Jag övervägde inte ens att det var felstavat.

En gång gjorde jag en riktigt ful direktöversättning också: "...in the good old days" översattes till "...i de gamla dagarna". Usch, jag ryser när jag ser det nu. "På den gamla, goda tiden" hade dugit alldeles utmärkt.

Inga rosor än, men det bistår säkert andra skribenter med.