Ibland tänker jag så och känner mig lite bitter. Lika bitter som när jag fem minuter efter att ha städat hela lägenheten skinande (nåja!) ren upptäcker att hela mitt jobb har gjorts om intet av fyra ungar som drar in halva fotbollsplanen på hallgolvet och strör sina skor och skolväskor över resten av lägenheten, eller tjugo minuter efter att ha tvättat veckans tvätt, upptäcker att tvättkorgen återigen är mer än halvfull.
Ibland tänker jag så.
Oftast tänker jag inte alls så mycket utan känner mig oerhört lyckligt lottad över att jag har sådan tur som får göra det här jobbet, som ju är så kul och som gör att jag slipper arbetskompisar och skitsnack i fikarummet, och slipper gå hemifrån och slipper passa andras tider, utan istället helt själv kan bestämma mina arbetstider, sova middag och skrota runt i älsklingsplagget flanellpyjamasen hela dagen.
Men så snubblar jag över foruminlägg där man försöker övertrumfa varandra i exempel på hur DÅLIGA ALLA TV-ÖVERSÄTTARE är. Det ena exemplet är värre än det andra och forumskribenterna ondgör sig naturligtvis över hur illa ställt det är med ÖVERSÄTTARNA (alla; alla översättare är dåliga! Det exemplifieras ju så flagrant här.) och vad mycket bättre det är att titta på tv och film helt utan text, för texten är (alltid!) så dålig att den ju bara stööör! Då blir jag lite ledsen och tänker på städningen och den inomhus utströdda fotbollsplanen och på tvättkorgen och ställer mig själv bittert frågan om hur många undertexter det egentligen rör sig om, som verkligen är så här dåliga att de bara stööör. Hur många?
Ett vanligt 25 minutersavsnitt av en vanlig amerikansk situationskomediserie består av omkring 230 textblock.
En långfilm på 90-120 minuter består väl av sisådär 800 textblock, kanske upp till 1 000, eller om det är synnerligen pratig film kan det väl kanske bli bortåt 1 300 texter.
Och så tänker jag att jag kanske undertextar 180-200 minuter per vecka och jag vet inte hur många fler undertextare vi har i Sverige, men den samlade mängden textblock per vecka torde ju bli enorm. Och av dem är några mindre bra eller rent av dåliga. Några av dem valsar runt i gnällforumen som väl tuggade och återanvända vandringssägner. "Jag hörde om en översättning...", "Min kompis såg en undertext...", "Jag har för mig att jag en gång såg..." och "Jag läste på Avigsidan...".
Jag läste en gång en mycket dålig bok. Nej, jag har faktiskt läst FLERA STYCKEN mycket dåliga böcker.
Jag har sett många riktigt usla filmer.
Jag har ätit tämligen äcklig mat.
Jag har väntat på pendeltåg... och taxi... och på akuten!
Det vore väl konstigt att utifrån detta dra slutsatsen att alla författare är usla? Att alla filmregissörer och alla skådespelare, läkare, kockar, taxiförare och SL-medarbetare är dåliga?
Eller är jag kanske bara bitter och gnällig?