Nålsögat

Tillåt mig gnälla lite.
Antingen arbetar man, eller så är man arbetslös. Så enkelt är det.

Jag försöker hitta ett jobb och under tiden försöker jag få arbetslöshetsersättning. Eftersom jag har varit arbetslös förut, utan att innan ha varit klok nog att se till att jag har varit ansluten till en a-kassa och vet att det i princip är omöjligt att då klara sig ekonomiskt, gick jag med i a-kassan så fort jag fick jobb igen. Jag ville slippa den förnedrande kontakten med socialmyndigheterna igen; slippa betraktas som ett på samhällets botten krälande misslyckande till människa och slippa misstänkliggöras som sniken fuskare som försökte leva på bidrag utan att själv bidra. Den som själv inte har sökt ekonomiskt bistånd av soc har ingen aning om hur förödande för självkänslan detta är; för att beviljas försörjningsstöd måste man nämligen först avklädas sin kaxighet och tro på att man är någon och låta hoppet fara. Men hela detta förfarande skulle kräva ett helt eget inlägg och nu gäller det a-kassan, nålsögat. För att här inträda får man dock inte låta hoppet fara. Hoppet är det sista man måste klänga fast vid, eftersom det är så lång handläggningstid för ansökningarna om ersättning. Vad vore man om man miste hoppet under den tiden? Blott intet.

På Arbetsförmedlingen upplystes vi om att vi förväntades söka jobb. Åhå? Verkligen? Vi skulle inte luta oss tillbaka och rulla tummarna då, nu när vi äntligen hade fått en tids betald ledighet? Nä. Just det. Söka föreslagna jobb. Söka på egen hand. Och de jobb som per mejl anvisades oss måste vi söka, annars skulle vi avanmälas från a-kassan och därmed gå miste om arbetslöshetsersättning. Ersättningen kom inte utan vissa motprestationer, upplystes vi om. Motprestationerna bestod i att vi måste söka jobb.

Men för att kunna avanmälas från a-kassan måste man först ha kommit in genom nålsögat. För att som egen företagare komma in där, måste man först avveckla företaget och skilja sig helt från sin verksamhet. Men inte nog med det, visade det sig. Jag var dum nog att tacka ja till några uppdrag från en av de uppdragsgivare jag hade haft i min verksamhet, som nu var avvecklad. Först och främst ville jag ju kunna försörja mig och dessutom ville jag behålla kontakten med mina uppdragsgivare, eftersom hoppet, som jag alltså ännu inte hade tappat, var att allt till slut skulle ordna sig och att uppdragen skulle börja strömma in igen.

Men så fick man alltså inte göra. Eftersom jag hade tackat ja till erbjudna uppdrag, gick jag miste om arbetslöshetsersättning. Man får ju inte använda a-kassan som något slags utfyllnadsbidrag. Antingen är man arbetslös eller så arbetar man. Och om man bara arbetar deltid, måste man alltså göra detta som anställd och inom något område man inte behärskar, annars misstänks man självfallet för att ändå bedriva sin verksamhet, den som man har avvecklat och borde ha skilt sig ifrån.

Efter att alltså dumt och oerhört naivt nog ha tackat ja till fyra uppdrag efter det att jag anmälde mig arbetslös, fyra uppdrag, in alles fyra dagars arbete, som jag lät ett faktureringsbolag fakturera mina uppdragsgivare för så att de sedan betalade in a-skatt och sociala avgifter (precis som om jag hade varit anställd) och sedan ta 7 % av förtjänsten, har jag gått miste om åtta veckors arbetslöshetsersättning och får inte några pengar alls till jul, eftersom uppdragen var av samma art som dem jag utförde i min verksamhet.

Men det är klart. Jag hade ju kunnat skaffa mig ett riktigt jobb, en anställning, så jag får ju liksom skylla mig själv.
Antingen jobbar man, eller så är man arbetslös. Så enkelt är det.