1997 gick Svensk Text i bräschen för att sänka de då relativt hyfsade undertextarvodena, genom att bilda ett lågbudgetbolag inom det stora bolaget, med 30 % lägre arvoden och, sa man, 30 % lägre kvalitet. Man beklagade sig och sa att tv-kanalerna inte var beredda att betala mer för översättningen av sina mindre seriösa program och de skulle bara få vad de betalade för. Vi översättare som flyttades från det stora bolagets produktion till det mindre och lite sämre skulle inte ens behöva skämmas för kvalitetssänkningen själva; om vi ville kunde vi få skriva våra undertexter under pseudonym och slippa stå för dem. Det var nog fler än jag som försökte öka omsättningen av jobb, för att gå runt. Frågan är om det är möjligt att bibehålla kvaliteten om
heltidsjobbet utökas till 130 %. Fråga vårdpersonal och dagispersonal och skolpersonal som under lång tid har pressats av högre krav samtidigt som resurserna har krympt. Men jag kunde ju alltid jobba på McDonalds, om det inte passade.
I vilket fall som helst var Svensk Text/Modern Text inte nöjda; de sa att jag jobbade alldeles för mycket och de såg en kvalitetssänkning och gjorde sig av med mig. Det var så jag hamnade på Taxi Stockholm.
Och så gick tiden, drygt tio år förflöt med en turbulent utveckling i arvodesnivåerna; turbulent som vattenvirveln i avloppet. Nu vill uppenbarligen tv-kanalerna inte ens betala enligt de tidigare sänkta tarifferna, utan före detta Svensk Text, nuvarande SDI har sett sig
nödsakade att sänka dem ytterligare. Vad händer då med kvaliteten på undertexterna? Tja, klagomål till tv-kanalerna på tydligt sämre undertexter har resulterat i att SDI vill säkerställa kvaliteten genom att bestraffa sina frilansöversättare med straffavgifter då deras undertexter
visar sig vara "undermåliga".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar