måndag 9 november 2009

Alla översättare är dåliga

Ibland tänker jag så här: Att vara översättare måste vara ett av världens mest otacksamma jobb! Det finns naturligtvis fler jobb som är mer otacksamma; att städa till exempel. Jobbet märks bara när det blir dåligt gjort. Och så är det med undertextning också. Det är liksom bara missarna som syns. De bra texterna märker man inte alls. Och det är ju så det ska vara. Undertexten ska inte sticka ut, det är inte den som är det viktiga. Man ska bara läsa den utan att ens tänka på den. En bra undertext går en obemärkt förbi.

Ibland tänker jag så och känner mig lite bitter. Lika bitter som när jag fem minuter efter att ha städat hela lägenheten skinande (nåja!) ren upptäcker att hela mitt jobb har gjorts om intet av fyra ungar som drar in halva fotbollsplanen på hallgolvet och strör sina skor och skolväskor över resten av lägenheten, eller tjugo minuter efter att ha tvättat veckans tvätt, upptäcker att tvättkorgen återigen är mer än halvfull.

Ibland tänker jag så.


Oftast tänker jag inte alls så mycket utan känner mig oerhört lyckligt lottad över att jag har sådan tur som får göra det här jobbet, som ju är så kul och som gör att jag slipper arbetskompisar och skitsnack i fikarummet, och slipper gå hemifrån och slipper passa andras tider, utan istället helt själv kan bestämma mina arbetstider, sova middag och skrota runt i älsklingsplagget flanellpyjamasen hela dagen.


Men så snubblar jag över foruminlägg där man försöker övertrumfa varandra i exempel på hur DÅLIGA ALLA TV-ÖVERSÄTTARE är. Det ena exemplet är värre än det andra och forumskribenterna ondgör sig naturligtvis över hur illa ställt det är med ÖVERSÄTTARNA (alla; alla översättare är dåliga! Det exemplifieras ju så flagrant här.) och vad mycket bättre det är att titta på tv och film helt utan text, för texten är (alltid!) så dålig att den ju bara stööör! Då blir jag lite ledsen och tänker på städningen och den inomhus utströdda fotbollsplanen och på tvättkorgen och ställer mig själv bittert frågan om hur många undertexter det egentligen rör sig om, som verkligen är så här dåliga att de bara stööör. Hur många?


Ett vanligt 25 minutersavsnitt av en vanlig amerikansk situationskomediserie består av omkring 230 textblock.

En långfilm på 90-120 minuter består väl av sisådär 800 textblock, kanske upp till 1 000, eller om det är synnerligen pratig film kan det väl kanske bli bortåt 1 300 texter.

Och så tänker jag att jag kanske undertextar 180-200 minuter per vecka och jag vet inte hur många fler undertextare vi har i Sverige, men den samlade mängden textblock per vecka torde ju bli enorm. Och av dem är några mindre bra eller rent av dåliga. Några av dem valsar runt i gnällforumen som väl tuggade och återanvända vandringssägner. "Jag hörde om en översättning...", "Min kompis såg en undertext...", "Jag har för mig att jag en gång såg..." och "Jag läste på Avigsidan...".


Jag läste en gång en mycket dålig bok. Nej, jag har faktiskt läst FLERA STYCKEN mycket dåliga böcker.

Jag har sett många riktigt usla filmer.

Jag har ätit tämligen äcklig mat.

Jag har väntat på pendeltåg... och taxi... och på akuten!

Det vore väl konstigt att utifrån detta dra slutsatsen att alla författare är usla? Att alla filmregissörer och alla skådespelare, läkare, kockar, taxiförare och SL-medarbetare är dåliga?


Eller är jag kanske bara bitter och gnällig?

3 kommentarer:

  1. Väl talat. Det kallas konfirmationsbias: "vår tendens att omedvetet vara selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar" (wikipedia).

    Hälsningar
    John O.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det så av nån anledning att det är lättare att ondgöra sig över saker än att ge beröm.

    Jag ser mycket film utan undertexter och oavsett vilket språk det rör sig om så känner jag ibland ett starkt behov av att ha just undertexter. Visst förstår jag mycket, men tappar jag tråden kan jag missa nåt. Undertexten är min livlina. Den leder mig fram.

    En av anledningar till att jag ser så mycket utan undertexter är för att jag liksom du jobbar som undertextare. Jag har lyckan att ha stöd när jag kollar på dessa program utan undertexter. Jag har manus, fantastiska virtuella kollegor i hela landet att rådfråga, vare sig det är via mejl eller telefon. Och jag kan lyssna på ett ohörbart stycke tusen gånger för att få det att bli rätt.

    Blir det ändå fel? Ja, visst kan det bli det, och vi lär oss av våra misstag. Men det börjar bli dags att tänka om. Vi måste belysa guldkornen i stället, för de finns och de är betydligt fler än missarna.

    Miguel

    SvaraRadera
  3. Det är dock inte utan att man frågar sig om - om inte alla så i alla fall - 97% av länkade forums kommentatorer är självgoda, insiktslösa och allmänt korkade. Samt utan respekt för såväl den som skriver undertexter som den som vet sig behöva dem.

    SvaraRadera